Några barn springer i full fart ned för kullen, ett av barnen slänger sig och rullar en bit, skrattar så hen kiknar. De andra följer efter; upp och ner för kullen. Efter en stund stannar de upp vid lite högt gräs i närheten av insektsrabatten för att de fått syn på en fjäril. – Åh, titta den är helt orange på vingarna! utbrister ett av barnen. De fortsätter sin jakt på olika småkryp och några av barnen springer snabbt bort till fröken som assisterar med håvar och luppar så att undersökningarna kan fortsätta, precis när intresset är som störst.
Det är i dessa lekar erfarenheterna sätter sig i kroppen och barnen får en grund för begreppsbildandet och intresset för naturen kan väckas. Barnen är fysiskt aktiva, springer fort tills de är alldeles svettiga för att stanna upp och stilla iaktta något vackert. Men det krävs en väl planerad miljö för att detta lärande och denna aktivitet faktiskt ska äga rum. Barn vistas idag så otroligt många timmar i förskolan. Hade gården varit platt, med hårt klippta kanske till och med uttorkade gräsmattor överallt, kombinerat med lite asfalt eller betongplattor och fallskyddssand runt en lekställning, så hade det inte varit lika mycket fart i leken. Barnen hade inte varit lika fysiskt aktiva och de hade förmodligen heller inte sett någon fjäril att stanna upp och iaktta.
Publicerad på http://www.hallbarstad.se
EmmaJord 